Jag är ledsen, arg och rädd. Men inte förvånad för fem öre.. Jag kan faktiskt inte förstå de människor som är förvånade över det som hände i Stockholm under gårdagen. För det var väntat, men ingen visste väl när det skulle ske. Det gör inte dådet mindre hemskt, det gör det inte mer okej att det hände. Men nu har det hänt. En tragisk händelse, människan är hemsk.

Hur kan man vara så iskall att man sätter sig i en lastbil och bara plöjer ner en hel gata med människor utan att känna en gnutta ånger?! Hur kan man bestämma sig för att det är en bra dag för att ta någons liv, bestämma att någon inte längre ska få leva? Jag kommer nog aldrig att kunna förstå. Men det gör väl ingen kanske, för förstår man hur en människa har rätten att bestämma vem som ska få leva eller inte, då är man lika hemsk som människa själv.

Igår var första gången sen jag blev gravid som jag verkligen kände att jag egentligen inte vill sätta ett barn till denna sjuka värld, för barn är så oskyldiga. Nu får vi bara hoppas, hoppas på att detta inte kommer att ske igen, hoppas att dom får tag i den eller dom som gjorde detta och att dessa människor får det straff dom förtjänar!