MAN ÄR INTE ENS FÖRVÅNAD..

 
Jag är ledsen, arg och rädd. Men inte förvånad för fem öre.. Jag kan faktiskt inte förstå de människor som är förvånade över det som hände i Stockholm under gårdagen. För det var väntat, men ingen visste väl när det skulle ske. Det gör inte dådet mindre hemskt, det gör det inte mer okej att det hände. Men nu har det hänt. En tragisk händelse, människan är hemsk.
Hur kan man vara så iskall att man sätter sig i en lastbil och bara plöjer ner en hel gata med människor utan att känna en gnutta ånger?! Hur kan man bestämma sig för att det är en bra dag för att ta någons liv, bestämma att någon inte längre ska få leva? Jag kommer nog aldrig att kunna förstå. Men det gör väl ingen kanske, för förstår man hur en människa har rätten att bestämma vem som ska få leva eller inte, då är man lika hemsk som människa själv.
Igår var första gången sen jag blev gravid som jag verkligen kände att jag egentligen inte vill sätta ett barn till denna sjuka värld, för barn är så oskyldiga. Nu får vi bara hoppas, hoppas på att detta inte kommer att ske igen, hoppas att dom får tag i den eller dom som gjorde detta och att dessa människor får det straff dom förtjänar!


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:



Ida Norrman, 25-årig tjej som är bosatt i lilla Surahammar tillsammans med min man Petter, vår chihuahua-kille Texas, ragdoll-tjejen Fisen och bondkatten Nami. I början av vintern fick vi veta att vi i sommar kommer få tillökning i familjen, vi väntar alltså vårat första barn! Lilla Ärtan!

Jag arbetar som barnskötare på en förskola här i Surahammar, ett av de bästa jobben man kan ha! Fritiden består av att umgås mycket med min familj och vänner, jag pysslar även mycket i hemmet då inredning är ett av mina största intressen. Ett annat stort intresse jag har är matlagning och bakning vilket ni självklart kommer att få ta del av här!

Jag skriver mest om det som faller sig in just för stunden, allt från en helt vanlig vardag till renoveringen av vårat hus som vi flyttade till i April 2016. Jag delar även med mig av en del personliga tankar, mycket kring vikthets och hur det är att faktiskt leva som överviktig. Självklart så kommer ni även att få läsa om min graviditet och hur livet som mamma kommer att vara, både det som är positivt och negativt! Förhoppningsvis kommer det att finnas någonting att läsa om för alla. Välkomna!

RSS 2.0