HUR KÄNNS DET?

Jaha, vi har nu spenderar första natten hemma.. Hur känns det då? Jo, det är helt underbart! Att få kliva innanför dörren i sitt hus efter sju veckor, att få krama om alla sina djur, sätta sig i sin soffa och framförallt sova i sin egen säng!!


Familjelivet har startat och det är bara så bra. Lilleman är verkligen helt underbar, han sover bra om nätterna (det har han ju gjort sedan tidigare), han är glad största delen av sin vakna tid, han är så underbart mysig! Det är kvällarna som kan kännas lite tuffa när han blir sådär ledsen, han får mycket knip i lilla magen! Men han är aldrig otröstlig, det är huvudsaken. Men man blir lite ledsen i hjärtat när man ser att han har ont. Sen är det nog även lite stress och orolighet på kvällarna efter allt han varit med om. Då pratar jag inte bara om operationen, utan att han varit med om mycket rent allmänt på kort tid! Men han kämpar på, det gör vi med! Jag älskar det här livet!!

Dom där ögonen alltså! Det är verkligen någon han fått från Petter, dom där fina, snälla ögonen! 


TJUGONIONDE AUGUSTI, BÄSTA DAGEN PÅ LÄNGE!

Detta mina vänner är synen av att vi faktiskt får ta med oss vår son hem nu!

Igår bestämdes det nämligen att Ludwig är friskförklarad och han klassas nu som ett "normalt" barn. Med dessa nyheter fick vi även veta att vi kunde åka hem nu. 
Den lyckan när läkaren berättade att vi kunde ta med oss vår son och faktiskt få starta familjelivet påriktigt. 

Så igår städade vi ur allt på Ronald, packade bilen och sen åkte vi. Dock gjorde vi en liten mellanlandning i Trollhättan hos syster sari för att ladda batterierna och för att slippa komma hem mitt i natten.
Men nu sitter vi i bilen påväg hemåt, som vi längtar! Ska bli så underbart att få krama om djuren, sova i vår säng och bara få vara familj påriktigt nu. Så underbart!


SÅN ENORM LYCKA

Jag är så glad, allt känns så bra! Vi håller tummarna nu.


Inte nog med att dom tog bort dränet idag, dom tog bort allt!! Allt utom sonden är borta och det är så himla underbart. Inga stora slangar att tänka på varenda gång man lyfter upp honom. 
Imorgon och på måndag ska dom ta röntgen och ultraljud bara för att utesluta så att han inte samlar på sig någon ny vätska i lungan! Ser allt bra ut imorgon så får vi troligtvis permission och får sova tillsammans som familj på Ronald resten av helgen och bara knalla till sjukhuset för kontroller. Ser allt bra ut på måndag så lutar det åt hemgång i början av veckan sen. Det är så sjukt, som vi väntat! Men man ska aldrig ropa hej i förskott.. vad som helst kan fortfarande hända, men vi försöker i alla fall tänka framåt!

Idag kunde vi utan problem ta på lilleman kläder, ÄNTLIGEN! Eller ja, han har ju kunnat ha kläder tidigare också, men då har man varit tvungen att tänka till lite på vad man tar på honom för att underlätta för personal som ska komma åt alla slangar och sladdar. Idag kunde vi välja vad som helst ur väskan! 




Ida Norrman, 25-årig tjej som är bosatt i lilla Surahammar tillsammans med min man Petter, vår son Ludwig som är född den 3 augusti 2017 och våra tre djur.

Just nu är jag mammaledig och är hemma med vår son, annars arbetar jag som barnskötare på en förskola här i Surahammar. Förutom att ta hand om lilleman så pysslar jag mycket i hemmet då inredning är ett stort intresse, vilket ni kommer att få ta del av här!

Jag skriver mest om det som faller sig in just för stunden, allt från en helt vanlig vardag till renoveringen av vårat hus som vi flyttade till i April 2016. Jag delar även med mig av en del personliga tankar, mycket kring vikthets och hur det är att faktiskt leva som överviktig. Självklart så kommer ni även att få läsa mycket om bebislivet och allt vad det innebär. Förhoppningsvis kommer det att finnas någonting att läsa om för alla. Välkomna!

RSS 2.0