Ännu bättre känns det att vi faktiskt nu får börja öva på att vara familj, få prova på hur det är med nätter där lilleman faktiskt kan vakna och vara ledsen. Jag ska få prova på att vara mamma påriktigt nu. Ni kan nog inte förstå hur mycket jag längtat efter allt detta! Hur mycket jag längtat efter att vakna på natten av att Ludwig behöver mig, att få kliva upp och byta den där bajsblöjan!! Sånt där som andra föräldrar kanske suckar och stönar över, men vi som inte fått gå igenom allt det än har verkligen sett fram emot detta.

Samtidigt är det lite läskigt att inte kunna kolla på en skärm och ha koll på andetag, hjärtslag, syresättning och allt det! Men vi har ju ändå sköterskor i närheten hela tiden, och dom kommer ju komma in för kontrollen ibland också! Men nu är vi ännu ett steg framåt! Jag är så lycklig!