IBLAND ÄR DET ETT HELVETE
Jag älskar min bebismage, alla sparkar och framförallt den lilla människan som bosatt sig där inne. Men nu är jag så fruktansvärt trött på att vara gravid.. Jag är så trött på den dagliga smärtan, att knappt kunna gå utan att ha det där trycket neråt som gör att jag måste kissa hela tiden, trött på att sova så dåligt, att inte kunna köpa fina kläder och framförallt på att aldrig känna sig fin!
Samtidigt har jag så mycket att vara glad över också! Jag har inte mått särskilt dåligt, spytt och sådära, det är jag superglad över. Men att veta att man ska ha det såhär i ungefär sex, sju veckor till är skrämmande! Lilla L får mer än gärna bli färdigbakt nu så vi får träffa honom.
Det sjukaste i allt detta, som det hormonmonster man kan vara är nog att Petter hela tiden är så underbar! Hur jobbig, arg, elak eller ledsen jag än är så finns han bara där och gör allt för mig! Han är hela tiden sådär kärleksfull och glad mot mig och det är bara pågrund av det som jag känner att jag faktiskt klarar av allt detta. Våra män är inte värdelösa som många kvinnor verkar vilja påstå, min man är faktiskt den finaste människan som gått på denna jord!!
