Det har varit lite tyst igen, med all rätt. Har varit några fruktansvärt jobbiga dagar med mycket tankar och tårar.. Vi var på ultraljud i torsdags och fick där veta att det ser ut som att ärtan har ett fel på hjärtat.. Det brast totalt för mig, jag visste inte var jag skulle ta vägen när vi fick höra det! Jag har läst otroligt mycket om detta fel och förstått att det inte är någonting som är farligt, ingenting som kan leda till döden i alla fall. Men det gör mig inte mindre orolig, jag blir orolig om det är så att ärtan kommer behöva operera det lilla hjärtar under de första månaderna av sitt liv.