TJUGO ROSOR, TJUGO ÅR!

Idag är det den där dagen på året som faktiskt aldrig blir lättare.. Den där årsdagen när vi förlorade vår pappa, när min mamma blev lämnad ensam med sina barn. En dag som jag aldrig kommer att glömma!


Tjugo år har gått och man tror att det ska bli lättare, idag grät jag vid graven.. Det var riktigt länge sen det hände. Kan ha att göra med mina hormoner, men även med tanken på allt som vi missat tillsammans med vår underbara pappa! Önskar så att han fick vara här med oss, att han fick gå med mig i kyrkan och att han fått chansen att träffa världens finaste människa, min underbara man! Att han skulle få se hur vi alla har vuxit och blivit våra egna personer och framförallt att han skulle ha fått träffa vår son. Det är så mycket jag velat att han skulle fått ta del av, så mycket som jag hade velat fråga om.. Tyvärr så är livet inte rättvist, men vi får kämpa på varje år i alla fall!



Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:



Ida Norrman, 25-årig tjej som är bosatt i lilla Surahammar tillsammans med min man Petter, vår son Ludwig som är född den 3 augusti 2017 och våra tre djur.

Just nu är jag mammaledig och är hemma med vår son, annars arbetar jag som barnskötare på en förskola här i Surahammar. Förutom att ta hand om lilleman så pysslar jag mycket i hemmet då inredning är ett stort intresse, vilket ni kommer att få ta del av här!

Jag skriver mest om det som faller sig in just för stunden, allt från en helt vanlig vardag till renoveringen av vårat hus som vi flyttade till i April 2016. Jag delar även med mig av en del personliga tankar, mycket kring vikthets och hur det är att faktiskt leva som överviktig. Självklart så kommer ni även att få läsa mycket om bebislivet och allt vad det innebär. Förhoppningsvis kommer det att finnas någonting att läsa om för alla. Välkomna!

RSS 2.0