Inatt drömde jag om dig, en sån där dröm som kändes så verklig att jag grät när jag vaknade. Att jag drömde just natten till idag är för mig ett tecken på att du faktiskt finns där, att du valde att berätta för mig att du alltid är med oss.

I början av min dröm hittade jag ett brev som du skrivit till mig, ett brev där jag inte kunde läsa ett ord för att tårarna bara rann. Sen är det svart en stund, jag minns inte vad som hände mer just där, men senare i drömmen så sitter du och jag på en bänk. Du har en mörkblå kostym på dig och du är jätteglad! Jag berättar om allt som hänt i mitt liv och du sitter och drar lite lätt i din skjorta och skrattar, nästan som att du är nervös. Vi pratar en bra stund, vi skrattar och gråter. Allt kändes så jävla verkligt! Jag frågar tillslut varför, varför var just du tvungen att lämna oss.. jag fick aldrig något svar, för efter den frågan vaknar jag till av att Ludwig låter.. sol att han visste att jag borde vakna nu.

Det var en fruktansvärt jobbig dröm, samtidigt som den var alldeles underbar. För jag fick sitta där tillsammans med min pappan och verkligen berätta för honom hur lycklig jag är. Och jag tror, jag tror verkligen att han var där påriktigt. Han hälsade på mig i min dröm för att visa att han alltid är här, även om han inte är det! Grattis på farsdag, jag saknar dig så jävla mycket!!