JAG MISSADE SÅ JÄVLA MYCKET

Känslorna svämmade över och tankarna var lite här&var igår kväll.. Tankar som borde vara bortblåsta med tanke på hur långt vi kommit! 


Men någonting många kanske inte förstår är hur mycket jag missade när Ludwig föddes. Sånt som jag kanske faktiskt inte bearbetat riktigt, sånt som man kommer på såhär i efterhand. 

Såna här inlägg kan vara jävligt jobbiga att skriva, men just att skriva är ett sätt för mig att få utlopp för mina känslor. 

Det som varit så extremt jobbigt för mig med allt vi gått igenom är att jag hade väldigt svårt att inse att jag var mamma. Jag missade så jävla mycket där i början som alla jag känner fått vara med om! Jag fick se min son i sammanlagt 2-3 minuter efter att han föddes och det var det.. Jag skulle hinna smälta att jag precis fött barn utan att få vara med mitt barn och det har varit så fruktansvärt tufft. Jag fick hålla honom i en minut och sen tog det 17 timmar innan jag fick ha honom i min famn igen.

Jag missade den första blöjan, den första natten, jag missade att vara den som höll honom när han grät, jag missade att få ha honom vid mitt bröst, jag missade att få prova på att amma.. jag missade så jävla mycket. Det gör mig ledsen.. 
Samtidigt är jag så överlycklig över att han finns hos oss, för det var ju ingen självklarhet med tanke på hans hjärtfel. Jag är så glad över att operationen lyckades och att vi fick ta med oss Ludwig hem! Men ändå har jag svårt att släppa tanken på vad vi hade gjort om han inte klarat sig. Det är en obehaglig tanke.

Det tog mig nästan en månad att faktiskt inse att jag var mamma. För det var inte fören det att vi kom hem som jag fick den känslan. Jag som alltid sett fram emot att bli mamma och sen bli snuvad på alla dom där första känslorna. Det är så åt helvete. Jag kan egentligen inte med ord förklara hur det har känts. 

MEN, det värsta med hela denna situation är att jag inte har någon att prata med. Nog för att det är fel ordval, för jag har massa människor att prata med. Men ingen som kan sätta sig in i det vi gått igenom! Ingen i min närhet kan förstå hur det är att gå en hel dag och inte veta om ens barn lever, ingen i min närhet kan förstå hur det känns att få se sitt barn bli bortburet ifrån en, inte bara EN utan TVÅ gånger.. Ingen jag känner kan förstå hur det är att inte få hålla sitt barn när och hur man vill! Och helt ärligt, ingen i min närhet ska behöva förstå, för det skulle betyda att dom gått igenom samma sak själva! Och det är ingenting jag önskar min värsta fiende.

Men, jag är som sagt så glad över att vår älskade, underbara, perfekta son ligger där i sin säng just nu och sover så gott! Jag är så glad över hur komplett vår lilla familj faktiskt är! Allting har verkligen gått bra och det är vi så glada över, men man måste även få må dåligt, man måste få vara ledsen. Vi har trots allt gått igenom jävligt mycket, vi har trots allt haft en tuff start!

Den absolut första bilden vi har på lilleman, endast några minuter gammal! Till idag, där han växt och blivit en alldeles egen liten person! Perfektion är vad det är! 



Kommentarer
Postat av: Michaela

Hej! Hamnade på din blogg efter att du börjat följa mig på Instagram och måste bara skriva att jag förstår dig precis. Att läsa det här inlägget var nästan som om någon äntligen satte ord på mina känslor <3 Kämpa på, det blir bättre och bättre även om man aldrig kan få igen de där första timmarna. Kramar från en till hjärtemamma

Svar: Hej! Och tack ❤️ vad skönt att du känner så! Ibland är det bra jobbigt att de i ens närhet inte förstår allt man gått igenom, samtidigt som man inte vill att dom ska förstå! Och sen är det skönt att veta att man inte är ensam, att det finns andra människor därute som faktiskt vet vad man pratar om! Tack!!
ida Norrman

2017-10-11 @ 07:06:32

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:



Ida Norrman, 25 år

Fru till Petter & mamma till Ludwig. Skriver om det som faller sig in för stunden, mycket om familjelivet, inredning, sjukhusbesök, renovering och personliga tankar. Förhoppningsvis finns det något att läsa för dom flesta!

Välkomna!
RSS 2.0