ULLAREDS-RESAN

Ja, då var resan till Ullared över! Eller ja, den var ju över redan igår. Men var på tok för trött för att ens tänka igår.
 
Jag och Nathalie lämnde köping strax efter halv åtta i fredags morse. Vi påbörjade resan nedåt i landet och gjorde ett litet stopp i Askersund för frukost. Efter frukosten fortsatte resan som bara efter en kort, kort stund skulle ta en helt oväntad vändning...
 
När klockan är ungefär kvart i tio så åkte vi bakom en lastbil när en pickup kör om oss, när pickupen ligger jämnsides med lastbilen ser både jag och Nathalie hur lastbilen börjar svänga ut. Där small det, pickupen flög mellan mitträcket och lastbilen, den lyfte från marken ett flertal gånger och sen stog lastbilen stilla.. Vi stog stilla bakom lastbilen. Nathalie säger att vi måste ringa 112, jag svarar att jag redan ringer. Nathalie kastar sig ur bilen och springer bort mot pickupen som nu står många meter ifrån lastbilen, fast i sidoräcket av vägen. Jag hör hur tjejen på larmcentralen svarar och samtidigt som jag försöker lyssna på vad hon säger springer även jag bort till bilen. Väl framme så visar det sig att med änglavakt & en jävla massa tur så var alla tre personer som satt i pickupen helt oskadda. Inte en skråma på någon av dom, bilen dock, den var totalkvaddad. Han som körde lastbilen var också helt oskadd!
 
Tjejen på 112 säger att polis, ambulans och brandkåren är påväg och att vi ska vänta kvar där. Gubbarna som satt i pickupen var superhärliga. Under den timmen vi var kvar där innan alla fick åka så hann vi prata en hel del med dom.
 
Det är vi sådana där tillfällen man inser hur jävla skört livet är. Jag är bara så glad att Nathalie hann reagera så fort och fick stopp på bilen, annars hade nog vi smällt rakt in i baken på lastbilen. Jag är så glad att alla klarade sig oskadda och jag är framförallt glad över hur jag och Nathalie faktiskt reagerade i allt detta. Men, jag har nog aldrig varit så rädd i hela mitt liv. Hjärtat satt uppe i halsen bra många timmar och vi hann tänka hundra olika tankar innan vi kom fram till bilen.. Efter en sån här händelse har man en helt annan syn på livet, för tänk vad som faktiskt kunde ha hänt..
 
Utöver den hemska incidenten så hade vi en riktig toppen resa. Blev massa skratt, massa shopping, god mat, kall öl, ansiktsstripes för att få bort pormaskar, mer skratt, lite sömn och en massa bilåkande!
För att inte detta inlägg ska bli ännu längre så slänger jag in bilder på min shopping i ett annat inlägg!!
 
 


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:



Ida Norrman, 25 år

Fru till Petter & mamma till Ludwig. Skriver om det som faller sig in för stunden, mycket om familjelivet, inredning, sjukhusbesök, renovering och personliga tankar. Förhoppningsvis finns det något att läsa för dom flesta!

Välkomna!
RSS 2.0