DET FINNS EN KONSTANT RÄDSLA

Ludwig är sjuk, det är ett faktum. Han har opererats och operationen gick bra. Men, eftersom det är för trångt i hans lungklaff så är det ändå någonting som skrämmer mig väldigt mycket.
 
Efter att hans hjärtläkare frågade mig om han brukar bli blå om läpparna så har jag stenkoll på detta hela tiden. För tänk om, tänk om han plötsligt skulle bli väldigt blå, tänk om hans syresättning som vanligtvis ligger på 98-100% skulle sjunka. Tänk om jag inte alls skulle märka detta?
 
Jag vet inte om jag är nojigare än andra föräldrar, jag känner mig inte särskilt nojig EGENTLIGEN. Jag springer inte och kollar honom varje sekund som han sover. Men jag brukar ändå kika in varje gång jag går på toaletten, varje gång jag går till sovrummet bara för att se att han fortfarande andas. Varje gång jag går och lägger mig så ligger jag och lyssnar på hur han andas innan jag får ro att själv kunna somna. Bara för att försäkra mig om att det låter bra.
 
Det är väldigt påfrestande psykiskt att veta att han inte är helt frisk än, det är väldigt jobbigt att veta att vi och han kommer få gå på kontroller resten av hans liv. Det är tufft att ha ett barn som är sjukt, att ha ett barn som man måste ha den där extra kollen på för att hinna med att se minsta avvikelse. Egentligen behövs det inte för oss, för han är så pigg och glad, han mår ju under omständigheterna väldigt bra. Men just det där att veta att hans hjärta inte är helt bra än, det tar på en otroligt mycket.
 
Jag längtar bara tills vi får komma ner till Göteborg igen, tills dom fixar hans hjärta.. och jag hoppas så innerligt att hur dom än löser det, så ska hans hjärta bli helt bra. Jag vill kunna släppa denna konstanta oron, denna konstanta rädslan!


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:



Ida Norrman, 25 år

Fru till Petter & mamma till Ludwig. Skriver om det som faller sig in för stunden, mycket om familjelivet, inredning, sjukhusbesök, renovering och personliga tankar. Förhoppningsvis finns det något att läsa för dom flesta!

Välkomna!
RSS 2.0