Älskade katt, som vi kommer att sakna dig!

Ibland känns livet så äckligt jävla orättvist.. Mamma ringde oss redan i helgen och sa att Fisen inte är så pigg. Det var nog ingen fara tänkte jag, hon har sina dagar när hon blir lite segare än vanligt. Inte så konstigt med tanke på hennes ålder. Men idag.. Idag var vi tvungna att ta det där jävla skitbeslutet, idag fick hon lämna oss och flytta upp i katthimlen.

Det gör så ont i hela mig, ont över att vi sitter 40 mil bort och inte fick en chans att säga hejdå till henne. Varför var detta tvunget att hända just nu för?! 

Kommer sakna henne så otroligt mycket, det kommer inte vara kul att komma hem imorgon & inte få gosa in sig i hennes päls, att bli irriterad när hon står och jamar & jamar vid altandörren.. Hon var verkligen världens bästa katt!