Just nu ligger Ludwig & sover på soffan hemma hos mamma! Hon ska nämligen vara barnvakt en liten stund när jag ska iväg till diabetessköterskan. 

Ludwig är så otroligt duktig på förskolan och inskolningen har än sålänge gått över min förväntan alltså. Jag trodde att skulle vara mer ledsen & blyg, men han bara leker, följer efter de andra barnen och kommer för att hämta mig någon enstaka gång. Idag vågade han sig till och med upp i famnen på en av pedagogerna & dom gick runt, kollade ut på traktorn som körde & på barnen som var ute på gården. Det bästa, det var att han hade ett stort leende på läpparna hela tiden. Jag blev helt gråtfärdig av stolthet alltså.

Nu känns det som att jag kan slappna av lite i alla fall, det känns som att han ändå efter denna korta tid har hittat lite trygghet hos personalen. Dock får vi ju se hur det går nästa vecka när jag ska prova lämna honom! Men det, det tar vi där och då!