SEMESTER & EN JÄKLA VÄRME

Hur varmt är det inte just nu? För min del får gärna sommaren snart vara över, jag ser så mycket fram emot hösten!! 
Den svenska sommaren är ju verkligen helt underbar, men när det är såhär varmt så orkar man ju inte direkt med särskilt mycket..

Petter har äntligen gått på semester nu & det är så fruktansvärt härligt. Vi har hunnit komma igång med Ludwigs rum, fått bort all tapet på ena väggen & en hel del på en annan vägg. Men det tar lite tid.. På torsdag ska i alla fall mamma komma hit för att vara med Ludwig så vi kan gå all in på att få iordning därinne. Jag längtar så tills vi är klara, tapeten som ska bli fondvägg är SÅÅÅÅÅ underbar!!

Helgen har gått riktigt fort, igår följde vi med Sandra & Joakim ut till hans föräldrar för att bada i deras pool. Det var så jäkla skönt! Ludwig, han njöt riktigt mycket av att få flyta runt & plaska. Kvällen bestod av tacopaj och en liten som vägrade somna..
Idag har vi tagit hand om tvätten, varit till Kolsva & hälsat på hos Jim och Nathalie, dammsugit och så passade vi på att klippa Petter! 

Kastar in en hel del bilder från de senaste dagarna!
(null) (null)
(null)
(null)
(null) (null)
(null)
(null)


KAN DET BARA GÅ ÖVER?!

(null)

Håret är rufsigare än rufsigast, skulle behöva gå till frisören & klippa mig inom en snar framtid alltså.

Jag har haft konstant huvudvärk i snart tre dagar, det börjar bli så sjukt jobbigt & jag hoppas så att det snart kommer att gå över. Tror det är för att vi minskat ner rejält på sockerintaget. Förra veckan bestämde vi oss för att vi endast får "unna" oss en gång i veckan, det har faktiskt fungerat förvånansvärt bra. Suget har funnits till & från, men har tackat nej till allt med fika/glass osv dessa dagar. Detta har faktiskt resulterat i att jag på en vecka gått ner 1,5 kg! Det känns faktiskt otroligt bra & jag är supernöjd, speciellt eftersom vi bara slutat med godis/glass/chips/läsk och sådana saker. Vi äter fortfarande all sorts mat, så förra veckan blev det t.ex pizza två dagar! 

Minuset är ju som sagt huvudvärken.. men det är ju klart, det är ett beroende man ska bli av med! 
När jag fått ordning helt på just godis & sötsaksbegäret så ska jag börja minska ner på kolhydrater också. Men vill ta ett steg i taget så man orkar fortsätta! 

Nu längtar vi så tills på fredag, då går nämligen Petter på semester! Det ska bli underbart att ha honom hemma i fyra veckor. Det enda vi har inplanerat är en dag på parken zoo! Utöver det kommer semestern gå åt att fixa Ludwigs rum, förhoppningsvis bygga om trappan på framsidan och så ska ju jag & Sandra på konsert!! Kommer nog bli några bra veckor detta!! 

IBLAND VILL MAN BARA SE TILLBAKA!

Jag tycker att det är så jobbigt att prata om den tiden, den tiden från Göteborg, för jag vill inte "nöta" för mycket & jag vet inte heller vilka som faktiskt orkar lyssna. Därför är det skönt att kunna skriva och sen läsa det, det blir liksom lite som att prata med sig själv.. Schizofreni? Nej, men jag hoppas ni förstår hur jag tänker.
 
Det var en förjävla tuff tid i våra liv, en tid som bestod av så jävla mycket känslor. Både bra och dåliga känslor.. Såhär i efterhand är jag så glad att jag ändå skrev så mycket om den tiden, för det är på något vis ett sätt för mig att hantera de känslorna som fortfarande finns kvar. Varje gång jag läser så gråter jag. Både glädjetårar och tårar av sorg, smärta & rädsla.
Vissa inlägg gör mig glad, för jag minns dom där stunderna vi hade som var så underbara, både innan & efter att Ludwig föddes. Alla hotellkvällar jag och Petter hade, där vi verkligen försökte göra det bästa av situationen med god mat, spel och tvmys. Sen alla härliga stunder med Ludwig, alla små framsteg som gjordes, alla små leenden, all styrka han hade. Vissa inlägg gör mig så ledsen, varför skulle vi behöva gå igenom allt det?
 
Livet blir inte alltid som man har tänkt sig, men jag måste ändå få säga att livet blev jäkligt bra tillslut. Att Ludwig fortfarande är sjuk är jättejobbigt, men något man inte tänker på alltför ofta eftersom han är som vilken liten kille som helst! Dock finns ju tankarna där, rädslan finns kvar. Kommer han bli påverkad av sina hjärtfel han har kvar? Kommer vi behöva åka till Göteborg igen? Kommer det krävas en ny operation?
 
Jag försöker att inte tänka för mycket på detta, dom i Västerås har ju koll ändå. Vi går ju fortfarande på ultraljud en gång i månaden..
 
Att få skriva är ett underbart sätt att få utlopp för sina känslor och tankar, oavsett om någon annan läser det eller inte. Det är viktigt för mig & det är huvudsaken. Jag gör inte detta för någon annans skull, utan för min skull. För tro det eller ej, men ibland måste man faktiskt tillåta sig själv att gråta, för vi har verkligen varit med om något riktigt jävla hemskt!
 



Ida Norrman, 25 år

Fru till Petter & mamma till Ludwig. Skriver om det som faller sig in för stunden, mycket om familjelivet, inredning, sjukhusbesök, renovering och personliga tankar. Förhoppningsvis finns det något att läsa för dom flesta!

Välkomna!
RSS 2.0