DU FÅR MIG ATT MÅ BRA IGEN!

Efter att ha haft en riktigt jobbig och tuff dag psykiskt så är det helt underbart att knalla bort till sjukhuset och träffa världens finaste lilla pojke! 


Idag blev han sövd för att operera in ett nytt drän i lungan. Lagom tills det att jag kom dit så började han vakna och det gjorde verkligen susen för mig och mitt mående. 

Att se honom öppna ögonen och sen skina som en sol och både le och skratta lite gjorde att min energi gick från noll till hundra på bara någon sekund. Helt perfekt alltså! Men jag tror att man behöver få ha såna där breakdowns ibland bara för att kunna känna glädje och lycka trots situationen vi befinner oss i! Nu ska han bara få pigga på sig lite mer så vi kan få ett eget rum och börja känna oss mer som en familj!



Passar även på att kasta in en bild på hur snabbt kroppen kan förändras efter en graviditet!

Första bilden är tagen typ fyra veckor innan Ludwig föddes och andra bilden är tagen idag, två veckor efter! Har fortfarande en hel del att jobba bort på min kropp, men att tänka att han låg därinne för två veckor sen känns bara så konstigt!

Förra veckan åkte liksom jag och Petter för att köpa nya jeans till mig då jag inte kom i mina gamla, denna vecka är mina gamla jeans lite för stora! Så när vi väl kommer hem och får landa lite mer, då jävlar ska jag ta tag i min kropp och hälsa!!


JAG RÄCKER INTE TILL..

Hur fan ska man räcka till när den enda känslan man har är att man inte gör det?! När allt man känner är att man är så värdelös?!

Jag känner bara att jag inte fixar allt som händer, jag orkar inte allt som händer.. Hur kan man vara så egoistisk och känna så när vår lilla son orkar allt, när han är så stark och kämpar sig igenom alla motgångar som han stöter på?! Hur ska han orka fortsätta kämpa om hans mamma inte gör det?

Denna konstanta känslan av att vara så misslyckad som mamma är så jävla hemsk, jag vill inte känna såhär. Jag är ju så glad över att han äntligen är här, men jag vill bara vara familj nu, jag vill bara få komma hem med vår son och veta att allt är bra.. jag orkar inte må såhär nå mer nu!


ETT STEG FRAMÅT, TVÅ STEG BAKÅT!

Ja, så fint uttryckte sig ena sköterskan uppe på BIVA! Självklart menade hon två steg framåt, ett steg bakåt!



Så har det varit sen igår. Ludwig var jätteledsen mitt på dagen igår, vissa kanske tycker att det är normalt att ett barn är väldigt ledsen. Och det är ju självklart, men igår var det något som var väldigt fel! Han har aldrig varit så ledsen tidigare. Vi trodde först det var magen, han fick en tarmsond men sköterskan tyckte inte att det hände något. Hon lyfter upp honom och guppar runt lite och man ser genast hur han blir lättad. Skönt tänker vi och sköterskan lägger ner honom i sängen! Då märker hon att dränet som satt i hans lunga har släppt!! 

Ja, ni förstår nog kanske själva den smärtan? Att ha ett rör i lungan som börjar dra och dra tills det lossnar.. Men dom gjorde röntgen och kollade honom noga och det behövdes inte sättas något nytt! Skönt tänkte vi och skönt tyckte nog Ludwig att det var.

Dock fick vi ett bakslag idag, hans syresättning har inte varit på top! Detta pågrund av att han samlat på sig lite ny vätska i lungan! Blir ny röntgen imorgon för att se om det behövs ett nytt drän eller om det bara räcker med medicin, vi hoppas på det sistnämnda.
Annars har faktiskt denna dag varit bra, förutom att mamma åkte hem då! Men Ludwig har varit på toppenhumör, han har varit vaken mycket, kikat runt, vi har fått se honom le lite och han har bara varit sådär jättemysig! Vi fick även låna en vagn och traska runt lite i korridoren, kanske inte låter så mycket för världen, men det behövdes verkligen för vår del. Lilleman var supernöjd och somnade så gott så.

Nu hoppas vi bara på att allt ser bra ut imorgon och att vi får komma ett steg närmare hemåt!




Ida Norrman, 25-årig tjej som är bosatt i lilla Surahammar tillsammans med min man Petter, vår chihuahua-kille Texas, ragdoll-tjejen Fisen och bondkatten Nami. I början av vintern fick vi veta att vi i sommar kommer få tillökning i familjen, vi väntar alltså vårat första barn! Lilla Ärtan!

Jag arbetar som barnskötare på en förskola här i Surahammar, ett av de bästa jobben man kan ha! Fritiden består av att umgås mycket med min familj och vänner, jag pysslar även mycket i hemmet då inredning är ett av mina största intressen. Ett annat stort intresse jag har är matlagning och bakning vilket ni självklart kommer att få ta del av här!

Jag skriver mest om det som faller sig in just för stunden, allt från en helt vanlig vardag till renoveringen av vårat hus som vi flyttade till i April 2016. Jag delar även med mig av en del personliga tankar, mycket kring vikthets och hur det är att faktiskt leva som överviktig. Självklart så kommer ni även att få läsa om min graviditet och hur livet som mamma kommer att vara, både det som är positivt och negativt! Förhoppningsvis kommer det att finnas någonting att läsa om för alla. Välkomna!

RSS 2.0