"KOMMER MITT BARN ATT ÖVERLEVA?"

Jag vet egentligen inte vad jag vill skriva, bara att jag behöver skriva.. Jag vet egentligen ingenting om kommande resa till Göteborg, men jag vet att jag är livrädd.
 
Kommer det bli en ny operation eller kommer dom kunna lösa det med en ballongsprägning? Det vet vi inte, det enda vi vet är att kirurgteamet ska samlas och gå igenom Ludwigs fall och sen hör dom av sig. Men vad kommer dom att säga till oss? Vad kommer domen att bli? Det är så hemskt att vara så ovetande, samtidigt som jag vet att man inte ska dra några förhastade slutsatser. Men jag är så innerligt jävla rädd för att det kommer att behövas en ny operation, att vi kommer behöva gå igenom den där hemska dagen en gång till. Jag vill verkligen inte det!
 
När vi äntligen kunde släppa allt vi gått igenom så blev det som en käftsmäll när vi behövde åka tillbaka till Göteborg igen. En riktigt hård käftsmäll, en sån där som inte bara lämnar ett märke på kroppen, utan en smäll som tränger sig in hela vägen till hjärtat där den stannar. Den stannar där och börjar sakta, sakta ha sönder mitt hjärta. Men som sagt, inga förhastade slutsatser..
 
Men hur gör man då? Hur gör man för att släppa alla dessa tankar? Jag vet att vår son är så fruktansvärt stark och att han klarar allt. Men jag känner mig ändå så liten, så liten och hjälplös. Ingen förälder ska behöva gå igenom en dag där ens enda tanke är "kommer mitt barn att överleva?", ingen förälder ska behöva oroa sig över att kanske få komma hem utan sitt barn. Vi har varit med om det en gång, tänk om det blir så en gång till? Klarar man det? Orkar man det? Samtidigt har man inget val än att orka, orka och se glad ut. För alla tårar som rinner gör inte saken bättre, alla sömnlösa nätter får inte problemen att försvinna. Det gäller bara att kämpa, att kämpa och vara stark. Det gäller framförallt att vara positivt inställda för vår sons skull. Jag vet ju att dom i Göteborg är bäst på det dom gör, jag vet ju att dom räddat honom en gång och att dom kommer göra precis det som är bäst för honom. Jag vet, men ändå har jag så svårt att förstå.. Varför händer detta oss, varför måste vi behöva gå igenom detta? Så många frågor, så få svar.
 
Det värsta är nog den här väntan, att inte ha en susning om när dom kommer ringa och ge ett besked, att inte veta om det beskedet vi får kommer vara bra eller dåligt. En lång jävla väntan..
 
 En otäck bild, men ändå en av de mildaste bilderna vi har. En bild som jag absolut inte vill behöva uppleva en gång till. En av de finaste bilderna som finns, för denna bilden visar att vår son överlevde!

BORTA BRA MEN HEMMA BÄST

(null)
(null)

Börjar med att bjuda på två bilder på vår lilla gladskit från i fredags! 
Göteborgsresan är avklarad och vi är återigen hemma. I fredags gjorde dom ju CT på Ludwig som visade det dom trodde. Det är för trångt i klaffen som går till ena lungan.. Med detta sagt så kommer vi få åka tillbaka till Göteborg om fyra till sex månader. Om det blir en ballongsprägning eller operation får vi veta om en till två veckor. Jag håller ju helt klart på det förstnämnda!! Menmen, trots jobbiga nyheter så är vi så jävla glada att dom verkligen har stenkoll så att ingenting blir missat!

Vi åkte hem igår och var inte hemma fören ganska sent på kvällen då vi stannade till i åsaka hos sari. Där blev vi bjudna på mat och fika innan vi fortsatte hemåt! Ludwig skötte sig super på hemresan också. 

(null)

Idag hämtade vi ut lillemans nya bilstol och han satt väldigt bra i den redan nu så vi ska snart ta och byta till den! Detta är vad man kallar materiell kärlek alltså! 

Vi har även bjudit ut mamma på lite lunch som tack för att hon alltid ställer upp för oss. Skulle vilja göra något mer storslaget för henne eftersom hon gör så jävla mycket, JÄMT! Får ta och klura på detta.

Ludwig har varit extremt gnällig idag och inte alls varit sig själv.. han har känts väldigt varm under dagen så nu på kvällen tog vi tempen som visade 38,2! Inte alls så konstigt att han varit lite loj då. Förhoppningsvis så är det tänder på g då han inte alls är påverkad på något annat sätt! Skulle ju inte alla vara roligt om han skulle bli sjuk nu. Speciellt inte med tanke på att läkarna i Göteborg frågade oss både när han var förkyld sist och hade feber sist och vi faktiskt kunde svara att han aldrig varit sjuk eller haft feber.. Menmen, tiden får utvisa vad det är som är fel helt enkelt! 



NU ÄR VI IGÅNG

Vi är framme i Göteborg, eller ja! Vi var ju framme redan igår. Bilresan gick över förväntan bra, Ludwig sköter sig liksom helt perfekt och jag blir fortfarande lika chockad över vilken underbar kille han är.
Vi fick först lov att stanna i Örebro då bilen varnade om däcktrycken, såklart ska resan börja bra..

Sedan stannade vi på en matpaus i Mariestad för både oss och lilleman. Han klagade inte minsta lilla på att sitta så många timmar i bilen och det känns så skönt! 

(null)
(null)
Ludwig passade på att busa och gosa en stund med mormor innan det var dags att åka. Tycker den bilden blev så härlig!
Sen ser ni ju själva hur glad han är?! Efter över två timmar i bil och sen få lite käk så är livet liksom på topp igen.

Idag väntade de första undersökningarna på sjukhuset. Vi var där från elva till halv fyra, tycker så jävla synd om Ludwig som ska behöva stå ut med alla undersökningar, bli väckt när han precis har somnat och sådär. Han har varit lite förstörd idag men ändå varit sitt glada jag. Alla prover visar perfekt men dom är ändå lite oroliga över hur trångt det är där lungartären delar sig.. Men det visar sig imorgon när CT:n är gjord!



Ida Norrman, 25 år

Fru till Petter & mamma till Ludwig. Skriver om det som faller sig in för stunden, mycket om familjelivet, inredning, sjukhusbesök, renovering och personliga tankar. Förhoppningsvis finns det något att läsa för dom flesta!

Välkomna!
RSS 2.0