Det var en måndag för ett år sedan, klockan var bara åtta på morgonen och jag skulle börja jobbet klockan nio. Min mens var nu en vecka sen och det var egentligen ingenting konstigt med det, eftersom den ibland kunde vara lite oregelbunden! 

Måndagen innan när den skulle kommit tog jag ett test, ett test som visade negativt! Det var helt enkelt bara att vänta på att den skulle dyka upp då. Till helgen åkte vi ner till Göteborg! Där mådde jag så illa på kvällarna, hade så ont i brösten att jag trodde jag skulle dö.. Men jag trodde att det var min mens som var på g nu, för det var ju så jag mådde varje månad under den tiden. 

Helgen gick och på söndagen åkte vi hemåt igen. I bilen sa jag till Petter "nu måste ju min mens ta och komma", varpå han svarar "nejdå, du är gravid ju!". Jag kollar på honom och påpekar att jag minsann känner min kropp, jag är då inte gravid!!

Det blir måndag och jag hade en konstig känsla i magen, jag tar helt enkelt ett test så vet jag att jag kan slappna av sen! Jag tittade på tomglaset på testet som tickade på och upp kom order "gravid". Jag stirrade bara och tänkte att det inte kunde stämma.. det hade ju inte kommit upp några veckor än så testet var nog trasigt. Det tog några sekunder så kom även veckorna fram. Då förstod jag!

Nu har ett år gått och här sitter vi nu med världens finaste, starkaste lilla kille. Tänk om vi vetat då, det vet vi nu!