SÅN ÅNGEST
Jag hade väldigt svårt att somna igår kväll, Ludwig sov så gott & Petter snarkade på. Jag, jag låg och vred och vände mig.. Hittade ingen skön ställning att ligga i, Texas klättrade på mig och jag gav bara upp!
Istället låg jag & tänkte så otroligt mycket. Mest på att verkligheten snart börjar igen. Jag ska snart börja jobba efter nästan två år hemma! Jag ska lämna bort Ludwig till människor han inte alls känner & det gör ont i hela mig. Jag är så nervös inför hans förskolestart att jag mår illa. Jag är så livrädd inför den första dagen som jag ska lämna honom, så rädd för jag vet att jag själv kommer vara så fruktansvärt ledsen! Jag vet ju att det är väldigt normalt att vara lite nervös & rädd inför en sån här sak, men det tär verkligen på mig.. Samridigt vet jag att det inte skulle hjälpa om vi hade honom hemma någon månad till, för det skulle kännas precis lika jobbigt i vilket fall!
Samtidigt som allt bara känns nytt och jättejobbigt så är jag så taggad på att få in en ny vardag, nya rutiner & jag tycker att det ska bli så kul att börja jobba igen. Jag hoppas bara så innerligt att jag kommer in i allt nytt som skett på min arbetsplats under tiden jag varit borta.
Och jag hoppas så innerligt att Ludwig kommer att trivas på förskolan, TILLSLUT! För jag förstår ju att det kommer vara tufft och jobbigt för honom också i början..
Nu håller jag bara tummarna på att jag kommer kunna somna riktigt gott i en renbäddad säng alltså! För trött, det är jag!
