ÄR JAG MAMMA?
Ja, jag har varit gravid i nio månader! Ja, jag har fött barn! Ja, vi är föräldrar till en perfekt liten pojke..
Men helt ärligt, jag får inte chansen att verkligen känna mig som en mamma. Jag har inte fått chansen att få lägga ner vår son i sin vagn och bara ta en promenad, jag har inte fått chansen att vakna upp av att vår som behöver mig, jag har inte fått chansen att sätta honom i sitt babyskydd och ta första bilturen, jag har inte fått chansen att ta på vår son en fin outfit..
De flesta som får barn får ta med sig sitt barn hem efter bara någon dag och starta familjelivet hemma. Vårt familjeliv startades här, i Göteborg på ett sjukhus. Vårt familjeliv startade med tankarna på om vi skulle få komma hem och faktiskt få vara en familj.
Jag är så jävla glad över att allt har gått bra och att vi kommer få ta med oss vår son hem. Men ovissheten om NÄR tär på mig något fruktansvärt mycket.
Mycket i mitt liv har varit tufft, men att föda barn och sen inte vara den mamman som man vill vara är nog det värsta. Jag längtar så hem, till vårt hus, våra djur och framförallt till familjelivet!
Denna upplevelse är ingenting jag så skulle önska min värsta fiende, ingen ska behöva gå igenom allt detta. Men mitt i allt detta kaos ska vi vara så glada över att det är i Sverige vi bor, att vi fått all den hjälp vi behövt. Och mitt i allt detta kaos ska vi vara så jävla glada över att vår son lever, ja visst är det väl sjukt att ens behöva tänka så? Att vår son faktiskt lever! Men så är fallet för oss, han är helt perfekt lilla Ludwig! Världens starkaste, men nu vill vi bara få ta med oss honom hem!
