”ALLT ÄR BRA”

Allt är tamefan inte alltid bra. Allt är inte guld och gröna skogar jämt, men inte väljer man väl att prata om det? Nej, för det skulle ju betyda att folk vet, att folk vet om att man kanske inte har det helt perfekt jämt.

Ibland vill jag bara skrika, slå och framför allt bara försvinna bort en liten stund. Men det gör man inte, för vad skulle folk tro? 

Den här ensamhetskänslan börjar dyka upp allt oftare och jag känner att jag går sönder lite inombords hela tiden. Jag kan ha folk runtomkring mig men ändå bara känna mig så fruktansvärt ensam. Jag kan vara glad, skratta och ha roligt, men ändå känna att jag bara vill gråta. Jag känner mig kanske inte särskilt ledsen, men jag känner mig tom. Så jävla, jävla tom..

(null)



Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:



Ida Norrman, 25 år

Fru till Petter & mamma till Ludwig. Skriver om det som faller sig in för stunden, mycket om familjelivet, inredning, sjukhusbesök, renovering och personliga tankar. Förhoppningsvis finns det något att läsa för dom flesta!

Välkomna!
RSS 2.0