NI VET...
Eller gör ni det?
Det där med att vilja lyckas, men att inte nå dit?
Jag började ju med Viktväktarna i hopp om att få ordning på min hälsa. Första veckan gick superbra och vågen visade -2kg, blev såklart väldigt glad över den siffran. Fortsatte in på vecka nummer två & det fortsatte att bra. Sen hände något, livet kom helt emellan och jag tappade orken för att sitta och registrera allt jag åt, att hitta recept som inte bara skulle funka för mig, utan även för en rätt så kräsen pojke i detta hushåll.. Så jag tappade motivation helt och avregistrerade mitt konto. Känslan där & då var att jag misslyckats, återigen så hamnade jag längst bak i leden av personer att ta hand om.
Det är rätt konstigt, att man ofta sätter sig själv sist. Trots att man faktiskt är precis lika viktig som alla andra, om inte viktigare kanske? För man ska ju trots allt leva med sig själv hela livet. Men jag sätter min familj före mig själv och det kommer jag alltid att göra.
Jag måste dock hitta en balans, en balans där jag får in lite "Ida-tid" där jag kan lägga hundra procent fokus på bara min hälsa och mitt välmående. Första delen är att få bort tänket, tänket på allt det där som min huvud lurar mig att äta hela tiden. Andra steget är att jobba upp en stark kropp, en kropp som ska orka många år till & som framförallt ska orka leka med mina barn varje dag. Jag ska hitta lite hemmaträningsövningar så att jag kan börja hemma först, promenaderna måste ökas på igen och sen när jag känner mig redo så är det dags att förflytta sig till gymmet igen. Men jag vet att det kommer dröja ett tag innan jag hamnar där. Men det är okej, för jag har en plan för att jag ska må bra och den planen är livslång!
